28 september 2010

Hösthärligt!

Hur har vi det i höstmörkret? Jo, det är vackra dagar med sprakande färger, härligt krispiga dagar. Nu får vi passa på att njuta av det som är kvar av liv. Ännu finns det lite bär! Faktiskt plockade vi några, ännu inte frusna, blåbär härom dagen. Någon tuva av de rödaste lingon lyser, när man går i skogen. Nu är det dax att krypa närmare ner i mossarna och leta efter tranbär. Det är märkligt med tranbär. Först hittar man inget och sedan inget... men så plötsligt ser man dem! Egenligen ganska skoj. De växer så undanskymda, ibland djupt ner i mossan. Det är bara det att det brukar bli lite kallt om fingrarna, för de bästa bären plockar man helst efter en ordentlig frostnatt.

Sedan är det ju bekant att tranbär är bland de mest c-vitaminrika bären. De går utmärkt att frysa dem och ta fram, för min del, när det börjar nalkas en urinvägsinfektion. Dessa nyttiga bär är för mig alltför sura för att bita i, men det går utmärkt att svälja hela.

Nu är det så att denna höst bröts en tradition, som vi tänker reparera. Vi har i 29 år, varje första helg i september, plockat bär tillsammans med en kusin med familj. Då har det blivit lingon i första hand, men även blåbär. Detta år ville det sig inte riktigt den tänkta helgen. Det kom ett nytt litet barbarn till världen för våra gäster!

Nu är tanken, om vädrets makter är med oss, att vi till helgen skall plocka bär, men då blir det tranbär. Hittar vi inte tillräckligt med tranbär, går det alldeles utmärkt att fylla behovet med Aloe Berry Nectar!
Dessutom tänker vi övernatta i stugan, med tunnbad, bastu och den obligatoriska köttsoppan!

Men innan dess, kommer jag att bjuda på smakprov och övrigt testande av världens bästa Aloe vera, vid "minimässan" i Strand Galleria i Luleå, den 29 september tillsammans med övriga medlemmar i Föreningen Friskvård & hälsa!

Så det är fullt upp! Kul!

Tjingeling!
från
AloeVera-Gerd

7 september 2010

Tiden, den bara går och går.....

Vad är det för dag? Vart har tiden runnit iväg? Jo, det är så att jag hunnit till ett vägskäl. Fast egentligen tycker jag inte att det har så stor betydelse. Jag fortsätter i samma gamla fotspår. Trots att jag nu kan kalla mig ålderspensionär. Eller är det så att åldern bara är en siffra?

Många, otaliga, är så himla rädd för att åldras, varför? Varför vara rädd för gråa hårstån? Lite rynkor? Det är något som gått mig spårlöst förbi. En del tycker säkert att jag är grå-trist. Men låt mig vara det då! Jag har levt ett långt (nåja) liv och det måste väl få synas! I min värld anser jag att ju mer man kämpar emot med allehanda kemikalier, ju äldre ser man ut!

För mig är det insidan som räknas. Och jag kan berätta att sedan jag började dricka, har jag bara kunnat känna mig bättre, friskare gladare! Vad är det jag då dricker? Naturligtvis är det färsk, stabiliserad och certifierad Aloe vera! Dessutom tar jag naturligtvis ett antal kapslar med Omega-3!

Sedan gäller det förstås att det är viktigt med allsidig rörelse. För min del består den oftast i stug-liv. När jag kommer till stugan, blir jag så idérik. Arbetslusten infinner sig snabbt. Dessutom blir det mesta mera "arbetssamt" eftersom det inte går att jobba med annat än handkraft. Där finns varken el eller väg. Men det blir oftast utmaningar.

För tillfället är det en jordkällare som är på gång. Utan hjälp av grävmaskin eller andra hjälpmedel, har vi tagit oss an en utmaning, som det skall bli ytterst spännande att se om vi klarar.

Nu hoppas jag att jag inte är alltför lik min far i vissa avseenden. Jag menar att han var en verklig tusenkonstnär, den genen ville jag ha! Däremot hade han en sjuklig kropp, det arvet vill jag vara utan. Men han hade inte förmånen att ha tillgång till Aloe vera! Hoppas kan jag ju alltid! En kombination, tack! Min far blev nästan 66 och min mor 81 år! Mina barnbarn säger att jag måste bli 100!! Fast det vet jag inte om jag vill.

Nu skall jag vandra vidare i mitt nya liv, som "fattigpensionär" men med ett rikt och spännande liv framför mig. Med min make sedan 45 år, vid min sida. Med våra älskade barn och barnbarn. Jag dansar visserligen inte som tanten på bilden, men jag håller igång med spett och spade och även med såg och skruvdragare bl.a.

Sedan får vi hoppas att det går att arrangera ett nytt SPA-tillfälle, likt det vi hade i augusti.

Det får vi se fram emot våren! - Jag lär återkomma många gånger innan dess!
Nu närmast, glöm inte att komma och lyssna på Sten Sture Skaldeman, som berättar om hur du kan få ett långt, friskt liv! Den 23 september!

Men så länge, tjingeling!
från
AloeVera-Gerd
Related Posts with Thumbnails