Måne, du gamle vän!

Så har det blivit dags för månadens fullmåne. Kära vänner, kan vi alla hjälpas åt och be vår käre "mångubbe", på vårt allra vänligaste sätt, om att nu vill vi ha mindre nederbörd, tack! Jag ser hur min käre make blir allt mer sliten med all denna snöskottning. Visst är det gnistrande vackert med all denna bländande vita snö, som ligger som ett mjukt täcke överallt. Men det räcker nu, för denna säsong!

Nu vet jag förstås inte hur effektivt det är att tillbedja denna "gubbe", men det går väl alltid att låtsas. Det kostar inget att vara lite barnslig. Kanske det alltid kan roa någon till att dra på mungiporna, och vips har det alstrat en liiiten mängd med goda endorfiner! För tydligen har vetenskapen lyckats utröna att det är mycket viktigt att le och skratta. Det är bevisat att skratt och leenden föder ännu mera skratt. Så kan vi, om vi har tur, få en positiv lavin i rörelse! En skrattlavin!

Nu är det tyvärr så, att jag har aldrig varit speciellt känd för att ha skrattat mig genom livet. Nej, jag tillhör nog den mera "lagoma" skaran, lite lagom allvarlig tillika lagom fundersam. Jag är nog född sådan, men jag jobbar fortfarande på att förbättra mitt anseende inom "gladerskaran".

Nu för tiden är jag ibland ute och pratar om mitt näst största ämne, aloe vera. Det som har gett mig så ofantligt mycket. Förutom att det troligen är världens nyttigaste grönsak, som jag dagligen använder både på in-och utsidan, så träffar jag många trevliga människor. Dessutom har det gett mig en helt ny dimension på livet. Jag har aldrig under mina 28 år på mitt ordinarie arbete, fått så mycket upskattning, som jag de senaste fem åren med aloe vera gett mig!

Sedan är det ju en annan sak vad som betyder allra, allra mest för mig. Naturligtvis är det familjen! Utan den vore jag - inget. När vårt yngsta barnbarn, Ida 7 år, ringde härom dagen och undrade suckande, "kommer du då aldrig, mormor! Jag har längtat så länge!" Då känns det varmt i själen. Tilläggas bör att hon bor hundra mil bort, tyvärr! - Men snart,om fyra veckor får vi kramas! Då skall jag åka till de små och rå om dem i en hel vecka! Härligt!

När jag sedan har laddat mina batterier med barnbarnskramar, kommer jag hem och kör igång planeringen för natur-mini-SPA, som mest troligt kommer att bli av, till att börja med 3-4 juli. Sedan kommer det att ges ett nytt tillfälle i augusti. Är du intresserad? Lämna ett meddelande, så kontaktar jag dig!

Det kommer att handla om att "ladda batterier" i fullständig natur. Det finns inte el. Det finns heller inte väg ända fram, båt eller promenadstig sista biten. Det blir tunnbad/bastu för de som vill. Den som vill kan bada i en riktigt ren sjö! Plus en hel del SPA-aktiviteter. Och - att andas frisk luft!

Hörs snart igen!

Hälsohälsning från AloeVera-Gerd

Ett hål i natten?

Ibland blir jag så irriterad på mig själv. Jag har en enorm förmåga att lyckas få mig själv att ligga sömnlös. Många är de nätter jag ibland har stolpat upp för att kolla någon fakta, som jag har legat och undrat över. För tillfället är det ett hål jag grunnar över!

När natten faller på, går min kreativa sida på högvarv! Just för tillfället kretsar funderingarna över ett hål! Jo, det är så att i vår familj är det nog jag som planerar mest för förändringar i byggnader.

I stugan, har vi märkt att det vore bra att göra ett sovloft. Plats finns. Nu var det ju bara det att vi skall ha en trappa. Hur och var placerar vi den bäst? Vi skall alltså ta upp ett hål i taket. Hur blir bästa lösningen men schaktet?

Ja, herre min! Detta kan jag ligga och fundera över på nätterna! Hur skall jag bli kvitt tanken? Jag kan ju ändå inte göra något nu! Stugan ligger utanför allfarvägar, utan bilväg. Antingen måste allt materiel tas dit via skoter eller i båt. Vi får väl se hur det går i fortsättningen. OM det blir något loft över huvud taget! Det kanske blir som kejsarens nya kläder......Men jag vill, jag vill!

Nåja, det som trots allt är viktigast, är ju att jag på något sätt kommer bort från dessa vaknätter. Jag lyssnade på en förträfflig föreläsare och läkare, vid namn Nisse Simonsson, som satte skräck i mig eftersom han verkligen betonade att en sömnskuld måste återbetalas!! Oj, i det fallet kommer jag kanske att gå i konkurs! Sömnkonkurs! - Kanske det inte är lika lätt att starta på nytt efter en sådan?

Nej, jag mår trots allt riktigt bra. Jag har sedan ett antal år druckit mitt livselixir, aloe vera. Det gäller att tillföra kroppen vad den behöver, en av världens nyttigaste grönsaker! Min dotter och måg uppger också att de klarar sig med någon timmes mindre sömn per natt, sedan de började dricka aloe vera. Dessutom kanske det har betydelse att vi har klarat oss från allehanda förkylningar och liknade sedan dess. Att dra på sig ständiga förkylningar, kan suga musten ur vem som helst.

Nu framöver, kanske det trots allt blir ett hål i taket!! Jag tänker nämligen erbjuda behövande personer att komma och njuta av den fantastiska miljön som erbjuds vid stugan, så det skall finnas plats för de som önskar komma till vårt "natur-mini-spa" Håll utkik längre fram i vår!

Så, tills vidare planerar jag på loftet. "Hoppas inga obehöriga tomtar kommer dit!"

Tjingeling från

AloeVera-Gerd

Livspussel

Idag ringde min dotter och frågade om jag kommer att vara mycket upptagen nästa vecka. Tyvärr, så är det så. Det är nämligen så att vår svärson, våra barnbarns pappa och tillika vår dotters man, måste åka iväg till USA på tjänsteresa några dagar. Himmel!! Att vi skall bo så långt från varandra. Det är inte lätt att få livspusslet att gå ihop, för de som har småbarn att ta ansvar för.

Dessutom har alla på vår dotters jobb blivit beordrade att arbeta max övertid under mars månad, 32 timmar! Varför skall vi bo så långt borta?? Det känns så frustrerande att inte kunna ställa upp, men jag kan heller inte lämna mina åtagande och bara sticka iväg. Mitt hjärta blöder!

Jag kan inte föreställa mig hur situationen är för de ensamstående föräldrarna, som alltid och hela tiden har ansvar för familjens vardag.

För vår dotters familj blir det en veckas pussel. De är ändå väldigt förskonade i övrigt. De tre barnen har i stort sett aldrig varit sjuka. De har alltså aldrig, på snart tolv år, behövt utnyttja VAB-dagar!! Detta är nog ganska unikt, skulle jag tro. Men det kanske har någon liten betydelse att de inmundigar livets elexir varje dag! Det är ju förståss en ynnest att i vardagen ha det så pass förspännt. Fast man blir bortskämd.

Mina tankar och minnen skickas ju snabbt tillbaka i tiden ca 30-35 år. Hur var det då? Ja, det gick ju att leva på en lön då, om än knappt. Jag var hemma med barnen i tolv år. Makens hopplösa arbetstider gjorde det omöjligt att kombinera med barnomsorg.

För övrigt vet jag inte om jag håller med om att det alltid är bäst för barnen att befinna sig i stora grupper inom barnomsorgen. Jag kan inte tro att våra barn blev understimulerade under sin uppväxt. De har vuxit upp till "självgående" individer. Alla har arbeten och klarar sig fint.

Idag gäller helt andra premisser. Jag gick ut i arbetslivet när barnen var i skolåldern och hann jobba i massor av år. Nu, som småföretagande halvtidspensionär, får jag bara njuta av livet, trots att det skiljer 100 mil till våra barnbarn. Drömmen är ju förståss att något intressant jobb skulle dyka upp för vår dotter och hennes man, här i närheten. Jag vet att de gärna byter bostadsort också. För att inte tala om de små! - Vi håller tummarna att det kommer att behövas någon geokemist i Norrbotten!

Det går bara att hoppas!

Tjingeling!

från

AloeVera-Gerd