21 november 2010

NU FLYTTAR VI

SISTA INLÄGGET är skrivet här på denna blogg, som dock kommer att ligga kvar för att du som är intresserad ska kunna läsa i bloggarkivet.

NYA ALOEVERA BLOGGEN finns på adressen http://aloeveraboden.bloggsida.se/ och du är varmt välkommen dit för att läsa det som publiceras. Här kan du också delta i MÅNADSTÄVLINGEN och vinna fina priser, PRENUMERERA på nyhetsbrev och RSS-flöden, KONTAKTA mig både per e-post och telefon, kolla mina FAVORITER & TIPS om och med AloeVera och läsa mer om FLP AloeVera. Och självklart är du välkommen att kommentera inläggen även på nya bloggen :-)

2 november 2010

Bärplockning i november!


Idag var vi på en promenad ut i naturen, min man och jag. Ärendet var, förutom att insupa frisk luft, var vi på jakt efter enbär, blåa bär skulle det vara! Vi har tidigare varit på jakt efter dessa små rackare, som tydligen är sällsynta. Undrar just om fåglarna också är ute efter dem? De gröna, förstaårs finns i mycket större mängd, men det är de blå som medicinskt sett innehåller kolossalt mycket nyttigheter, har jag fått mig till dels. Vi hittade lite i alla fall.


Idag skriver vi alltså den 2 november. Jag tror inte jag någon gång tidigare har plockat tranbär vid denna tidpunkt! Vi kom förbi en lätt frostad myr, där tranbären lyste mot oss! De röda små bären, som vi brukar dela ut till de inom vänkretsen som brukar plågas av urinvägsinfektion. De är supersura, jätteproppade med C-vitaminer! Jag kan ju tänka mig att vår fantastiska Berry nectar, som förutom vår färskpressade aloevera även innehåller tranbär också är jättenyttig! Mums!

Hur som helst blev det en skön promenad med en hel del intryck. Vårt närliggande område är för all del inte så ofta besökt av oss, eftersom vi har vår stuga med därtill närhet till skog. Nu är det så att vi från vår bostad kan se upp till det närliggande berget med Friluftsfrämjandets stuga på toppen. Där har jag tidigare, när jag var aktiv som ungdomsledare, ofta varit. Nu är det några år sedan och när vi idag passerade där fick både jag och maken en chock! Hur där var förstört! Föreningen har inte kommit undan dessa vandaler, som drar omkring och älskar att förstöra. Det var nerklottrat, många trasiga fönsterrutor, skräp slängt och i största allmänhet sabbat!

Vad är det som får människor att göra på detta sätt? Jag kan bara beklaga att det inte finns någon respekt hos dessa människor, för andra och andras ägodelar. För inte kan de väl tro att det ingår i allemansrätten? Ledsamt är det!

Resultatet av vår promenad blev i alla fall en påse bär och en oherrans massa frisk luft! Jag är lycklig varje dag jag slipper bli förkyld. Jag hör nästan dagligen att människor i min närhet har drabbats av förkylningar. Hur gör de? Kanske bäst att inte vara så säker på att slippa, men jag har inte varit sjuk sedan jag började dricka Aloe vera, för sex år sedan!! Kan det ha ett samband?? Hur som helst, är jag glad att slippa.

Med detta, tjingeling från

AloeVera-Gerd

24 oktober 2010

Snart här igen!!


Nu börjar det brännas! Snart droppar de in, undan för undan. Efter att ha varit solo i snart tre veckor, kommer snart huset att bli till brädden fullt. Skoj! Det är mycket som händer framöver. Höstlov, födelsedagsfirande m.m.

Vår bil borde ha en autopilot, bara att ställa in till destination Kallax flygplats, eller som det heter, Luleå airport! Löjligt förresten att vi inte får kalla platsen som den heter på svenska. Denna kommande vecka kommer turerna till Kallax att dugga tätt. Inte mindre än fyra hämtningar. Veckan därpå skall alla dessutom tillbaka, alla olika tider.

Det är inte så ofta hela "klanen" är samlad. Men nu skall det ske! Vi, som vanligtvis tycker att vi har ett alldeles för stort hus, blir plötsligt nästan trångbodda! I ett huj blir vi ett nio-personers hushåll. Tur att vi har stort kök, så alla ryms vid matbordet. Förmodligen kommer det väl att bli någon dag när önskemålet är palt! Det brukar vanligtvis bli så och denna gång lär inte bli något undantag.

Vanligtvis brukar vi försöka hålla oss undan för ståhej vid födelsedagar, men denna gång går det inte. Barnbarnen tingade tidigt att få komma till oss på höstlovet. Vem kan motstå en sådan önskan? Inte vi i alla fall. Det är ju bara så att makens födelsedag infaller under den tiden, dessutom jämna årtal! Så, det är bara att ta tjuren vid hornen och inse att vi inte kommer undan denna gång. Då är det lika bra att göra det ordentligt och bjuda in närmaste, syskon med respektive.

Nu kommer nästa "problem"! Hur kan vi klämma in 23 personer att inta en måltid samtidigt i vårt hem? Nja, det skall nog gå. Det brukar heta att "finns det hjärterum så finns det stjärterum". Det blir en utmaning, men det blir spännande. - Jag får återkomma och berätta hur det gick.

Nu skall jag samla kraft för att orka med kommande engagemang. Det går säker bra, jag dricker ju Aloe vera!!

Men, tills vidare, tjingeling!

från AloeVera-Gerd

19 oktober 2010

Blandad kompott!

TACK! Mina systrar!
Igår blev en blandad dag. Jag fick en lite försenad födelsedagspresent. Mina systrar bjöd mig på middag. En delikat middag med temat på thaimeny. Mycket gott och väldigt trevligt. Alltid skojigt att få en stund tillsammans med den kvarvarande syskontrion. Det är inte så ofta det blir av, trots att vi bor relativt nära varandra. Eller kanske just därför. Vi träffas ju vanligtvis lite då och då till vardags.

Middagen, ja den bestod av en fyra-rätters meny. Inleddes med en soppa på avocado med räkor, en "mellanrätt" med vårrullar, varmrätt som innehöll tre rätter! bambuskott med biff, grillad kyckling på spett och friterad fläskytterfilé. Till detta ris. Som efterrätt blev det grillad ananas, glass och mangosorbé. Till detta kaffe! Gissa om jag blev mätt. Kommer nog att så förbli, länge!

När vi sedan kom hem, kollade jag mailen och fick en helt annan upplevelse! En vän och tillika en fantastisk energispruta, som vi verkligen behöver i den förening vi båda jobbar för, låter meddela att hon vill ta ett sabbatsår! Hujedamej, hur skall det gå? Hur skall vi övriga kunna axla den börda vi alltför mycket lagt på hennes axlar? HUR skall vi kunna mobilisera många fler att göra små åtagande, så det inte blir så att några få måste dra ett alltför tungt lass?

Tänk så fort, likt vindbyar, allt kan förändras. Nu kommer de positiva känslorna, som funnits på skam. Varför har vi inte gjort mera för hjälpa till? Hur blir det sedan? Många tankar kommer.

Näe, nu tar jag mig en tröst-hutt! Naturligtvis med Aloe vera!

På återhörande!

AloeVera-Gerd


15 oktober 2010

Uppskattning


Tänk vad det är trevligt med lite uppskattning. Och så svårt vi har att säga några uppskattande ord till våra medmänniskor. De flesta av oss har väldigt lätt att kommentera och klaga om något inte faller oss helt i smaken.

I dag känner jag mig väldigt nöjd. Dagen kom till mig ganska tidigt. Klev ur sängen redan strax efter sex i morse. Detta trots att det blev lite "sudd" i går kväll. Nåja, jag "suddade" hemma. Det var dax för mig att bjuda hem mina vänner sedan sextiotalet, vi jobbade då tillsammans vid Televerket. Det var tider! Inte kunde man då drömma om hur rasande fort utvecklingen skulle gå. Eller också har jag inte fattat att jag har uppnått den ålder jag befinner mig i nu!

Hur som helst, hade vi en jättetrevlig afton och jag bjöd på lite mat, som blev väldigt uppskattad. Så passade jag på att bjuda på ett härligt fotbad, medan maten intogs. I fotbadet satte jag lite Aloe vera liquid soap och Aloe Heat lotion. När vi så hade ätit och surrat en stund, gav jag mina gäster en lättare fotmassage och smorde in deras fossingar med Aloe Propolis Creme, blandat med en liten dutt Aloe Heat lotion. Mycket uppskattat!

Sedan i morse, ringde en av mina "gamla vänner" och tackade för gårdagens afton! Berättade att hon fortfarande gick på "moln"! Det värmde!

Det blev mycket lättare att angripa mitt problem för dagen. Att byta till vinterhjul på bilen! Senast det byttes, var det maken som bytte och det brukar betyda att de sitter fast alltför ordentligt. Jajemen, så även nu, men även om jag är kvinna, kan jag lista ut knep att bli stark! Så, med förlängt skaft på mutterdragaren och en träklubba att banka på däcket, kunde jag betvinga sommarhjulen, som nu går till vintervila i vår matkällare, mörkt och svalt!! - Förresten, varför säger de flesta att man skiftar däck? Det är ju hela hjul man skiftar. Det är väl knappast någon som bara har en omgång fälgar!!

Nu kan jag lite tryggare ta mig till Kalix i helgen. Där jag skall delta i Friskvårdsmässan. Naturligtvis är det med största försiktighet man ger sig ut på vägarna i detta väglag. Fast lite tryggare känns det att ha antisladdsystem och fyrhjulsdrift. Det viktigaste är ju som alltid att hålla avstånden.

Det skall bli en trevlig helg, hoppas på många glada besökare och många köpsugna AloeVera-kunder. Ber att få återkomma och berätta. Så tills vidare!

Tjingeling från

AloeVera-Gerd

7 oktober 2010

Brittsommar.



Vilka dagar vi fått här i oktober. Rena sommaren, när vi vanligtvis brukar ha fått smaka på ett och annat snöväder. Det är inte utan att det känns lättare att inse att vi faktiskt är på väg in i mörkaste mörkret. För egentligen finns det inget så svart som höstkvällar/nätter.

Som jag skrev förra veckan, skulle vi tillbringa helgen i stugan med bland annat tranbärsplockning. Jo, det gjorde vi. Vi hade en riktigt härlig helg. För våra gäster var det premiär att plocka tranbär. Men uppskattat. De upplevde det väldigt avstressande. Man ränner inte runt på samma sätt som vid lingonskörd. Dock gäller det att ha ögonen på skaft! Ibland ligger de rackarna, bären alltså, nerkrupna i mossan, knappt synliga för ögat. Fast det blir aldrig så stora mängder, som andra bär.

Nu var det ju så att det inte bara var det vi sysslade med. Under tiden vi befann oss ute i terrängen med våra näsor nästan i mossan, brann en ordentlig brasa i kaminen i badtunnan. När vi kom tillbaka från plocket, den obligatoriska köttsoppan var uppäten och mörkret fallit, var det snart dags att krypa ner i det 40-gradiga badvattnet. Det hade börjat blåsa lite lätt och en markant temperaturskillnad kändes.

Det är lika fascinerande varje gång man sitter där under stjärnorna. Vilka mängder! Vädret var klart, så det syntes miljoners stjärnor och möjligen massor, massor av satelliter av allehanda slag. De passerar tämligen snabbt. Ett och annat flygplan passerade oss också. Månne någon såg oss? Knappast!

Vi känner oss verkligen previligierade, som har denna möjlighet till rekreation. Tänk att ha en sådan enkel "bostad" där vi har möjlighet att bara ta ett par steg och så är vi ute i bärskogen! Jag brukar ibland tänka på att vi inte har några bekvämligheter där, såsom väg, elektricitet, rinnande vatten och WC. Men det kanske är just det som är så avstressande? Ingen TV, som fångar vårt intresse, utan vi umgås.

Ibland brukar jag tänka på hur våra förfäder, de så kallade nybyggarna hade det. Om vi jämför deras bostäder med vår stuga, tror jag nog att de skulle ansett vårt lilla "pörte" som ett slott. Fast allt är ju relativt. Dock tror jag att vi människor i vår stressade tid, behöver varva ner och komma närmare naturen. Det ger lite bränsle till vårt välbefinnande.

Nu vandrar vi vidare in i höstmörkret. Dagarna blir allt kortare. Jag kan bara hoppas att hösten och vintern snabbt passerar, så vi får njuta av vår fantastiska vårvinter. Den betyder åter liv! Fast innan dess, blir det väl säkert en och annan rapport om allt och inget!

Närmaste arrangemanget blir Hälsomässan i Kalix, 16-17 oktober. Välkommen! Där kommer jag att erbjuda till försäljning, världens bästa Aloe vera-produkter av allra högsta kvalitet!

Där kommer jag att samarbeta med mina vänner i T.I.D ! Klicka får du se vad det är!

Så tills nästa gång! Tjingeling!

från


28 september 2010

Hösthärligt!

Hur har vi det i höstmörkret? Jo, det är vackra dagar med sprakande färger, härligt krispiga dagar. Nu får vi passa på att njuta av det som är kvar av liv. Ännu finns det lite bär! Faktiskt plockade vi några, ännu inte frusna, blåbär härom dagen. Någon tuva av de rödaste lingon lyser, när man går i skogen. Nu är det dax att krypa närmare ner i mossarna och leta efter tranbär. Det är märkligt med tranbär. Först hittar man inget och sedan inget... men så plötsligt ser man dem! Egenligen ganska skoj. De växer så undanskymda, ibland djupt ner i mossan. Det är bara det att det brukar bli lite kallt om fingrarna, för de bästa bären plockar man helst efter en ordentlig frostnatt.

Sedan är det ju bekant att tranbär är bland de mest c-vitaminrika bären. De går utmärkt att frysa dem och ta fram, för min del, när det börjar nalkas en urinvägsinfektion. Dessa nyttiga bär är för mig alltför sura för att bita i, men det går utmärkt att svälja hela.

Nu är det så att denna höst bröts en tradition, som vi tänker reparera. Vi har i 29 år, varje första helg i september, plockat bär tillsammans med en kusin med familj. Då har det blivit lingon i första hand, men även blåbär. Detta år ville det sig inte riktigt den tänkta helgen. Det kom ett nytt litet barbarn till världen för våra gäster!

Nu är tanken, om vädrets makter är med oss, att vi till helgen skall plocka bär, men då blir det tranbär. Hittar vi inte tillräckligt med tranbär, går det alldeles utmärkt att fylla behovet med Aloe Berry Nectar!
Dessutom tänker vi övernatta i stugan, med tunnbad, bastu och den obligatoriska köttsoppan!

Men innan dess, kommer jag att bjuda på smakprov och övrigt testande av världens bästa Aloe vera, vid "minimässan" i Strand Galleria i Luleå, den 29 september tillsammans med övriga medlemmar i Föreningen Friskvård & hälsa!

Så det är fullt upp! Kul!

Tjingeling!
från
AloeVera-Gerd

7 september 2010

Tiden, den bara går och går.....

Vad är det för dag? Vart har tiden runnit iväg? Jo, det är så att jag hunnit till ett vägskäl. Fast egentligen tycker jag inte att det har så stor betydelse. Jag fortsätter i samma gamla fotspår. Trots att jag nu kan kalla mig ålderspensionär. Eller är det så att åldern bara är en siffra?

Många, otaliga, är så himla rädd för att åldras, varför? Varför vara rädd för gråa hårstån? Lite rynkor? Det är något som gått mig spårlöst förbi. En del tycker säkert att jag är grå-trist. Men låt mig vara det då! Jag har levt ett långt (nåja) liv och det måste väl få synas! I min värld anser jag att ju mer man kämpar emot med allehanda kemikalier, ju äldre ser man ut!

För mig är det insidan som räknas. Och jag kan berätta att sedan jag började dricka, har jag bara kunnat känna mig bättre, friskare gladare! Vad är det jag då dricker? Naturligtvis är det färsk, stabiliserad och certifierad Aloe vera! Dessutom tar jag naturligtvis ett antal kapslar med Omega-3!

Sedan gäller det förstås att det är viktigt med allsidig rörelse. För min del består den oftast i stug-liv. När jag kommer till stugan, blir jag så idérik. Arbetslusten infinner sig snabbt. Dessutom blir det mesta mera "arbetssamt" eftersom det inte går att jobba med annat än handkraft. Där finns varken el eller väg. Men det blir oftast utmaningar.

För tillfället är det en jordkällare som är på gång. Utan hjälp av grävmaskin eller andra hjälpmedel, har vi tagit oss an en utmaning, som det skall bli ytterst spännande att se om vi klarar.

Nu hoppas jag att jag inte är alltför lik min far i vissa avseenden. Jag menar att han var en verklig tusenkonstnär, den genen ville jag ha! Däremot hade han en sjuklig kropp, det arvet vill jag vara utan. Men han hade inte förmånen att ha tillgång till Aloe vera! Hoppas kan jag ju alltid! En kombination, tack! Min far blev nästan 66 och min mor 81 år! Mina barnbarn säger att jag måste bli 100!! Fast det vet jag inte om jag vill.

Nu skall jag vandra vidare i mitt nya liv, som "fattigpensionär" men med ett rikt och spännande liv framför mig. Med min make sedan 45 år, vid min sida. Med våra älskade barn och barnbarn. Jag dansar visserligen inte som tanten på bilden, men jag håller igång med spett och spade och även med såg och skruvdragare bl.a.

Sedan får vi hoppas att det går att arrangera ett nytt SPA-tillfälle, likt det vi hade i augusti.

Det får vi se fram emot våren! - Jag lär återkomma många gånger innan dess!
Nu närmast, glöm inte att komma och lyssna på Sten Sture Skaldeman, som berättar om hur du kan få ett långt, friskt liv! Den 23 september!

Men så länge, tjingeling!
från
AloeVera-Gerd

31 augusti 2010

Vart tog du vägen?

Ja, jag menar den efterlängtade sommaren. Kanske är det för att tiden tycks rusa iväg ju äldre man blir, som somrarna känns allt kortare? Eller är det för att sommaren kom i maj? För det är väl så att, när det blir en riktig värmebölja i april/maj, då blir det lite si och så med den resterande sommaren.

I mitt fall tycker jag att jag inte hunnit blinka förrän det nu är höst. Men om jag börjar tänka noga tillbaka så har jag nog varit med om ett och annat.

Senast jag bloggade, hade jag just beskådat när barnbarnen deltog i WIK:s 2-dagarsorientering. Tittar jag tillbaka i almanackan har jag ju faktiskt gjort allt möjligt.

När våra små älsklingar åkte från oss i juli, dröjde det bara en kort tid så var nästa äventyr igång. O-ringen i Örebro! Och vilket regnande! Vi bodde i husvagn, men alla stackars campare som bodde i tält. De fick till slut dika runt tälten, så de slapp bo i vatten!

Jag hade fått förtroendet att vara "skugga" till lilla Ida, 7 år. Då får de ha en skugga som ser till att de inte kommer alltför snett i terrängen. Jag vill lova att det var som att springa i duschen! Men vi överlevde! En erfarenhet rikare.

Nåväl, maken och jag kom oss helskinnade från äventyret och efter ett par dagar kom så de två yngsta barnbarnen, Anton och Ida. De stannade i 11 dagar! Härliga ungar! Inte en enda gång har de sagt att de längtar hem! De är så otroliga på att ro sig med varandra när de är hos oss. Hemma gnabbas de precis som alla andra, då och då.

Men som de plockade bär! Vi var mesta tiden i stugan, där maken och jag höll på med byggnationer av diverse saker, medan barnen ömsom plockade bär och badade. Sammanlagt plockade de ihop 20 kg blåbär! Då kan man dessutom tänka på att det inte varit speciellt gott om den varan i sommar.

Vad vi byggde? Jo, vi färdigställde vårt sovloft och det nya lilla huset med hjärta på dörren.

Sedan var det dax för att inviga det hela vid vår första Exotiska SPA-helgen, som vi anordnade 14-15 augusti. Från vår sida kändes det väldigt lyckat och vi har fått väldigt bra respons hos våra gäster. Vädret var med oss, om än inte så väldigt varmt, men uppehåll.

Efter detta var nästa planering inför Skördefest & Miljödagar. En härlig marknad med massor med besökare. Där presenterade jag dessa fantastiska Aloe vera-produkter, som ger massor med människor ett bättre liv. Dessutom samarbetade jag med AKIRUM inför den spännande föreläsningen med Sten Sture Skaldeman, som kommer att berätta om hur man kan må så mycket bättre och äta njutbar kost.

Nu vandrar vi vidare i hösttiden med bärplockning, bär-rensning med mera.

Jag önskar mig och alla andra att vi får en fin höst och att frosten dröjer ännu ett bra tag!

Tjingeling från

18 juli 2010

Hur skall detta gå?

Nu närmar det sig! Det löfte jag gav i våras är på väg att måsta infrias. På söndag är det "time"! Vad är det då som kommer att ske, undrar vän av ordning?
Jo, jag lovade att jag skulle skugga vårt yngsta barnbarn, Ida 7år, på sin första egna O-ringen-medverkan. När de springer i klass U1, som de små får göra, är det så att de får ha någon som skuggar sig. Eftersom hela den övriga familjen springer sina klasser, så lovade jag att det skulle vara OK för mig att ta mig an den uppgiften.

HMM, nu är det så att den lilla tösen i förra helgen var uppe hos oss i Boden och deltog då i WIK:s 2-dagars-orientering i just klass U1. Då var det föräldrarna som skuggade. De hann nästan inte med! Lilla Ida tog sin andra etapp, 2,5 km, på 19.19!! Hur skall det gå! Jag säger bara det! Hur skall jag orka springa i det tempot??
Som man ser på bilden, som för övrigt är tagen av Mats Johansson, WIK:s orientering, är det fart på tjejen. Båda fötterna i luften! Hur gör hon? Flyger hon fram?
Likt sina äldre syskon, Hanna och Anton är det fart i dessa små kroppar. Gissa om vi är tacksamma, när vi ser vilka välmående små barnbarn vi har!
Jag kan också rapportera att det var tjejernas tur i nämnda tävling. Både Hanna och Ida vann sina klasser. Anton hade lite osis första dagen och kom på fel stig, han kom därmed 6:a. Han tävlar för övrigt i H10, fast han ännu inte fyllt 9. Hanna vann D12.
Det är mycket roligt att de har fastnat i den sport vi själva höll på med när våra egna barn var i "uppväxten" och jag själv var ledare för länets USM-trupp i 5 år.
Nu hoppas jag att jag kommer att orka hålla Idas tempo. Det är ju trots allt så att jag fortfarande inte är 29......, men nästan!
Jag hoppas återkomma med lite upplevelseberättelser från årets O-ringen i Örebro. Det måste bli i efterhand, eftersom det saknas dator för mig under vistelsen där.
Jag kommer förstås att se till att vara väl rustad med mina livsviktiga produkter. Förresten, de är nog en bidragande orsak till att det går så bra för barnen och att de håller sig så friska, kanske!
Sedan, väl hemkommen rustar vi för nästa "grej", den 14-15 aug. Sedan blir det hårdlansering av föreläsningen "Lyssna på en rekordbantare" med Sten Sture Skaldeman.
Så nog finns det att göra! Förutom upprustningen av stugan, vill säga.....

Därför har jag inte hunnit med att vara så flitigt i farten i detta media!

Nu skall jag gå ut och kvällsrasta mina lånade fyrfotingar!
Men, Tjingeling från

30 juni 2010

Tänk, om man visste....

Ibland vore det mycket bra att kunna veta sin framtid. Inte allt, kanske, men så det vore lite lättare att planera. Tyvärr tillhör jag den grupp människor, som ägnar mig åt mycket planering. Ändå går det sällan som jag tänkt! Det är så mycket man måste ta hänsyn till och som kan lägga krokben på en.
Nu är det ett tag sedan jag senast var i farten i detta mediet. Tiden har till stor del ägnats till planering och bygge av loft i stugan. När det dessutom passerar en skorsten genom loftet, blir det en hel del pyssel. Här handlar det om att det skall finnas både hängslen och livrem!!!

Huset har stått i ca 40 år: Troligtvis var det aldrig sotat innan vi övertog det för tolv år sedan. Nu är det gjort! Det var dessutom inte alls mycket sot. Men säkerheten är viktig! Nu blir det luftspalt, minerit och nätisolering!

Förutom loftet, lekte min man och jag med ett pussel igår! Av angenämare sort!
Av en hög med bräder av varierande längd och utseende, blev det ett sött litet dass! Inte riktigt klart att tas i bruk ännu, men om vädret och orken är med oss, kan vi kanske inviga det om några dagar. Enligt bilden framgår att vi utnyttjat naturens topografi. Det skall "redigeras"!

Vadan då all denna frenesi med allt byggande? Jo, i augusti är det tänkt att några intresserade personer skall erbjudas att uppleva vårt lilla Paradis! Där jag och min familj laddar våra batterier, tror vi även att andra kan göra detsamma! Jag kommer att, tillsammans med två vänner anordna en SPA-helg! Redan en del intresserade! Fast det finns ännu lite plats för några till, så passa på!

När vi är inne på SPA-tankarna, kan jag även berätta att det kommer att vankas nyttigheter i form av AloeVera-produkter. Att lära sig andas rätt! Medveten andning!

Dessutom kommer Carina att erbjuda olika behandlingar i njutningarnas tecken!

Sedan kan jag inte förneka att det troligen kommer att vara god tillgång på bär för den som är intresserad!
Nåja, till saken hör att det tär lite på krafterna! Att vara igång med planering och jobb! Jag orkar tack vare att jag dagligen dricker Aloe vera! Tror jag!
Nu skall jag dock gå några steg via tandborsten m.m. till sovrummet och "krama kudden"!
Därför säger jag Tjingeling!



17 juni 2010

Stoppa tiden!

Hur skall man göra föra att hejda tiden? Just nu är jag i stort behov av timmar till förfogande. Jag har inte hunnit skriva så många rader, som var tänkt.

Mitt uppe i byggnationer. Sommaren är kort och vi vill naturligtvis hinna njuta så mycket som möjligt. Dessutom behöver vi utnyttja ljuset. Den stuga vi inreder loft på, ligger utom räckhåll för el och vägförbindelsen slutar några hundra meter ifrån. Sista biten nås med båt. Men det är kanske just det som är charmen. Här får man leva lite tillbaka i tiden. Med vedspis, jordkällare och utedass. Det blir mycket kånkande med allehanda prylar. Många omlastningar. Men värt besväret!

Snart är det midsommar och då är det bara att inse att det vänder! Jag menar vårt älskade ljus. Tur att det inte sker tvärt. Vi kommer ju att ha någon månad på oss innan det blir påtagligt.

För min del ser jag fram emot vårt arrangemang med vår exotiska SPA-helg i augusti. Där kommer vi att erbjuda alla deltagare att verkligen få känna på hur fantastiska Aloe vera-produkter jag kan tillhandahålla. Dessutom träna på medveten andning, vilket är väldigt viktigt för att vi skall må så bra som möjligt. Badtunnan kommer att vara riktigt uppvärmd för en skön och avkopplande stund. Likaså den vedeldade bastun. Därefter kan det vara riktigt skönt att doppa sin lekamen i det fantastiskt rena, svalkande vattnet i Långsjön.

Det känns riktigt spännande. Jag fortsätter att dricka min kvalitets-aloe vera. Det är ett måste om jag skall orka med alla göromål inför de uppdrag jag tycker är så intressanta.
Jag kommer dessutom att hinna umgås med barn och barnbarn. En vecka i orienteringsskogarna runt Örebro, med andra ord O-ringen! Tillsammans med de små. Den allra minsta behöver en "skugga" i skogen. Det får bli min lott, när de större forsar fram i högre fart och klarar sig själv.
Bäst att ladda upp med liniment och övriga aloe vera-produkter. Gellyn måste med om man eventuellt gör sig illa, eller får för mycket sol.
Därför kanske jag inte hinner vara på bloggen så frekvent. Tekniken att surfa ute i naturen har jag inte tillgång till. Kollade nyss i stugan med mobilt bredband, utan framgång.

Men, mitt i alla aktiviteter får vi absolut inte glömma bort att tänka på de vänner, som kämpar med sin hälsa. Jag sänder massor med tankar till en viss person. Håller alla de tummar och tår jag kan uppringa. Hoppas, hoppas, att allt går vägen! Kramar!
Med dessa ord vill jag önska alla en fin sommar! Vi kanske ses i stugan på SPA i augusti! Välkommen!
Tjingeling från

29 maj 2010

En blomma till Mor!

Idag har jag och en del av mina goda vänner från föreningen Friskvård & hälsa, deltagit vid ett arrangemang vid namn "Vårdagen" i Boden. Det var faktiskt väldigt trevligt. Vi hade ett par tipsfrågor där de förbipasserande människorna gratis kunde svara på två enkla frågor.

Den ena frågan som jag, i egenskap av Aloe vera-återförsäljare hade, var vilken växtfamilj Aloe vera tillhör. Jag är ytterst förvånad över att det är så många som hade fel! De flesta tror att det är en kaktusväxt! Tvärsäkert! Men kära nå´n! Härmed kan jag meddela att den till växtfamiljen liljeväxter!!

Den andra frågan var ställd av kollegan Kikki, AKIRUM-Din kompetenspartner . Hon undrade vad förkortningen GI, stod för. Några flera rätt, men förvånansvärt många fick fundera.
Sedan hade vi även sällskap av unga "nyponrosen" Ida Ask med företaget Ida Ask-Design & hälsa och vår "nestor" i föreningen Lilian med Forsmans Ishavsalger. Fantastiskt vilken vitalitet! Ingen tvekan om att ett hälsosamt leverne betalar sig.

I morgon bli en ny dag. Då är vi från föreningen inbjudna att presentera oss vid en nyinvigning av en galleria i Luleå. Trevligt skall det bli och dessutom är det mors dag.
Mors dag - ja, jag tänker på dig lilla mamma! Men på grund av det kyliga vädret väntar jag till kommande vecka med att plantera de blommor som vi hoppas ska stå fina resten av sommaren. Fast redan nu har blåsipporna blommat ut.
För egen del är jag inte så traditionsbunden. Mina barn bor långt borta och för tillfället är även min käre make bortrest. Något besök kommer jag inte att få, men jag sörjer inte för det. Mina barn hör jag oftast av flera gånger i veckan ändå.

Sedan väntas mellansonen "hem" på måndag. En vecka, när han är ledig från sitt ordinarie arbete, kommer han hit för att dra på sig "blåstället" och grovjobba med allt möjligt för sina vänner här. Tänk om det fanns ett jobb för honom här i trakterna, så han kunde flytta hem för gott, vilket är den högsta drömmen.

Jag kan säga att jag hoppas att det finns några flera intresserade där ute i periferin, som skulle uppskatta att komma till SPA-helgen 19-20 juni (se länken i högerspalten). En miss av mig att inte tänka mig för vad gäller datum. Jag hade inte en tanke på bröllopet. Fast för min del är det inget problem, jag tror fullt och fast att Victoria får sin Daniel, trots att jag inte ser det live. Sedan kommer det säkert att repriseras hur många gånger som helst. Men jag har för avsikt att komma med flera erbjudanden längre fram.

Nu börjar timmen bli sen och som tidigare sagt - i morgon skall vi, ett antal småföretagare inom hälsobranchen, träffa nya trevliga människor vid nyinvigningen av Shopping i Luleå. Jag med fantastiska Aloe vera-produkter och tillsammans med AKIRUM marknadsför vi en föreläsning, som kommer att ske i september, med Sten Sture Skaldeman, mannen som gick ner 65 kilo, när han började äta fett!! Intressant!

Så, Nu säger vi god natt! Sov gott! Jag rekommenderar Idas Ögonpåsar!!

Tjingeling från

19 maj 2010

Bröllop, eller...


Jag trodde att jag hade koll på det mesta i min värld. Nu har den sanningen kommit på skam. Tydligen lever jag lite i min egna lilla bubbla. Här har jag planerat, och håller på att organisera något jag drömt om. Att erbjuda mina medmänniskor vad jag har tillgång till när, var och hur som helst - nästan! Tillgången till vårt Paradis-Långsjön!

Visst, jag gör det fortfarande, men - jag har inte tänkt på att det är just den dagen när vi alla är bjudna på bröllop! Hur tanklös får man vara?

För min del är det inget problem. De kommer säkert att bli gifta utan att jag ser det live. Jag kan se det i efterhand. Det kommer säkert att repriseras hur många gånger som helst. Hoppas det är fler som tänker som jag. Några har redan gjort det! Anmält sig till SPA-helgen, menar jag.

Då skall det bl.a. njutas av Aloevera i alla dess former, både invärtes och utvärtes! Vi skall verkligen njuta av produkter av färsk, stabiliserad, certifierad aloevera. Det blir säkert en stund vid eldstaden (se bilden), där jag brukar sitta och meditera.
Programmet för SPA Helgen kan du läsa om HÄR!

Kanske är det värmen som får mig att bli lite trög i tanken? Jag har liksom inte hunnit vänja mig. Det känns lite konstigt. Kan vi verkligen tro på att vi får ha sommar, när det skall vara sommar. Eller har den tidigarelagts? Jag tänker på bärplockningen. Min make bara älskar att plocka bär.

Kan det bli så att bären mognar före O-ringen, vecka 30? Vi har lovat våra barnbarn att uppleva O-ringen med dem, denna gigantiska orienteringtävling, i Örebro detta år. Men tänk om det krockar med bärens mognad. Då blir det knepigt! Då blir nog morfar lite "Papphammar", svårt att välja mellan tävlande barbarn och bärplockning.

Nej, jag tror nog att vi kommer att få en riktig rekorsett, vad gäller vädret. När denna värmebölja lagt sig, får vi nog dra på oss tjocktröjor och långbyxor ett tag. Sedan vill vi ha värmen tillbaka! Tack!

Fast tur är det väl, att man inte kan påverka vädret. Och att det ibland ter sig extremt. Vad skulle vi annars kommunicera om?

Nu tryter idéerna och jag skall försöka sova ordentligt i natt. Jag får oändligt mycket bättre sömn, när vi sover för öppen balkongdörr. I morgon är en ny dag, då skall vi fortsätta med förberedelserna i stugan. Båten är ilagd, visserligen vägrade motorn att starta, men idag inhandlades en ny koppling till bensintanken, så vi hoppas!

Så, tjingeling från mig!

Aloevera-Gerd

13 maj 2010

Första sommardagen!


Så kom den då äntligen! Årets första riktiga sommardag! Det är en ljuvlig känsla, när det är möjligt att vistas utomhus i endast t-shirt. Hoppas vinterjackorna får semester en lång tid! I morse tog jag en rejäl promenad, efter mina mått mätt! När min vänstra fot krånglar, som den gör, får jag vara glad för mina 5 - 6 kilometer. Tänkte försöka kämpa mig igenom liknande pass varje dag. Min kropp i övrigt har ett mycket stort behov av motion. Jag måste på något sätt "tänka bort" smärtan i foten. Jag vet ju att det inte är dödligt. Men smärtsamt! Trist också att få besked att inget finns att göra för att rätta till det hela.
Jag tror nog att det skulle kunna finnas bot, men jag tillhör ingen prioriterad grupp. Jag är inte idrottsutövare. Jag har inget lönejobb.o.s.v. Då är det bara att halta vidare!
Å andra sidan är det så många, som har det så oändligt mycket värre!

Idag har jag dessutom varit miljövänlig. Jag har använt vår kompostkvarn och malt upp alla kvistar som lösgjordes när våra buskar blev ansade. Bra att blanda i löv-komposten. Nu blir det maskarnas jobb framöver att tugga i sig blandningen, så det blir finfin jord. Här slängs inget ut i skogen, som en del gör. Vi tar sedan med oss en del av den ädla varan till stugan att lägga på de rabatter som vi åstadkommit där.
Det blir en härlig tid framöver. Solen käkar ihärdigt på isarna. Nu kan vi snart sjösätta båten!
Sedan börjar det roliga kneget med stugjobb! Materialet till loftbyggnationen är delvis överfraktat. Bara regelvirket kvar. Det får bli båtledes. Sedan kan byggnationen påbörjas!

Då får jag vara den slavdrivande! Stackars min käre make! Han är den starke i familjen och kommer att få använda hammaren mest. Dessutom är han en fena på att klara av isoleringen! Det är det värsta momentet för mig. Det kliar så oerhört! - Men jag är bra på att peka på vad jag vill ha uträttat! Säger min familj!
Med tanke på den klättring upp och ner på stegen, som kommer att bli av, borde det försvinna något hekto lite då och då från min midja. Hoppas kan jag ju alltid!
Det sägs ju att "hoppet är det sista som lämnar en". Det är en devis som jag tänker mycket på i dagens läge. Tankens kraft! O, om den ändå kunde fungera fullt ut!
Det blev en något splittrad blogg idag. Livet är sådant just nu. Mycket tankar! Många projekt på gång mitt i allt detta.
Hur många skall jag göra fika till på måndagens medlemsmöte?
Hur skall jag organisera kring inspirationsdagen, 11 juni, vilken mat skall bjudas?
Hur många blir intresserade av vårt Natur-SPA 19-20 juni?
Nu skall jag "splittra" vidare! Tur att jag dricker mitt livselixir varje dag! En god hjälp!
En annan sak: Glöm inte att smörja din solstekta hud med Gelly! Mycket bra!!
Tjingeling!
från





4 maj 2010

Efterrätten!


Visst har det hörts förr. Vad som är livets efterrätt? Jag har som sagt, tre fantastiska! Olika, men ändå lika.
Jag har som sagt, varit lite tillgänglig för våra barnbarn under en vecka. Jag har försökt hänga med i deras tempo. Det är inte alltid så lätt, men jag har försökt. Sedan tycker jag att, om man gör sitt bästa, så kan man inte göra så mycket mer!

De orden sa jag till den fantastiska tjejen Hanna på 1 maj! Hon hade av sin klubb blivit uttagen till ungdomslaget, som skulle delta i årets 10-mila orientering. Lagens sammansättning skall bestå av fyra deltagare, varv två skall vara flickor och ingen i laget får vara över 16 år. Till saken hör att Hanna skall fylla 12 i höst!

Vi åkte alla tillsammans till Finspång, där tävlingen skulle gå av stapeln. Vädret var gråkallt och blåsigt. Tur att långkalsongerna fick följa med. Tävlingsnerverna var spända till bristningsgränsen. När det så var tid för växling till sträcka två, var det Hannas tur att ta sig an den tuffa uppgiften. Att hitta alla kontroller i rätt ordning. Det var inte utan stolthet vi såg henne komma i mål efter sitt lopp och ha tagit in 20 placeringar! Mycket imponerande av en så ung tjej! Alla var glada och imponerade! Laget slutade som 94 av närmare 400 startande lag.
Jag blir så imponerad av dessa våra barnbarn. När våra egna var små, var de jämt sjuka i förkylningar och annat, som grasserade. Dessa tre idag, är aldrig sjuka! Jag vet inte, men kan det ha någon förklaring att de dricker aloe vera varje dag?? Kanske, men lite tror jag nog på det.
Hur som helst är det väldigt hälsosamt för oss "gamlingar" att på nära håll få umgås med dessa goa småttingar. Samma tempo kan jag förvisso inte hålla, men upplyftande är det.
Nu ser vi bara fram emot sommaren och hoppas de kommer till oss ett par veckor så vi får ha trevligheter tillsammans. De är ju dessutom så duktiga på att plocka bär! Som de får sälja och se att arbete lönar sig!
Nu forsätter livet här och nu! Jag tänker i alla fall inte sluta inta min dagliga dos med aloe vera - jag vill må bra även i framtiden!
Därför säger jag tack för mig för denna gång!
Vi hörs senare!
Hej från

25 april 2010

På väg!

Ja, då var det bortplockat, avcheckat, packat och klart! Bara magen som behöver påfyllnig.

Det verkar som att jag skall vara borta ett längre tag. Nej, men det är alltid roligare att komma hem om det är någorlunda i ordning. Här är det inte fråga om pedanteri, nejdå!

Jag har nått den position i livet, när det är bra att skriva en checklista, som jag sedan kan pricka av. Då behöver jag aldrig fundera över om jag kom ihåg att stänga kranar, låsa dörrar, dra ur kontakter osv.

Nu kan jag bara koncentrera mig på kommande uppgift. Krama barnbarn! Läsa högt! Kanske någon har fått lite långt hår? Sedan har jag en stående beställning på äppelkaka!
Det känns jätteroligt när jag kan ställa upp och hjälpa till vid något tillfälle. Just nu är det far i huset som reser på tjänsteresa till Kina. Det är inte lätt att hinna med alla aktiviteter som dessa barn håller på med när man är ensam och dessutom har beordrad övertid! Då kan jag få känna mig nyttig!

Nu hoppas jag bara att våren har kommit lite längre i mellansverige. Jag tänker inte ta med mig vinterkläder. Annars blir det till att tillbringa mera tid inomhus. Men nej, jag har beställt värme!! Punkt slut! Sedan tar jag den, värmen alltså, med mig tillbaka till Norrbotten när jag kommer hem!

Jag tänker också försöka få till ett lunchmöte med min kära vän Lotta, som jag har haft så stor nytta och glädje av i mitt liv som AloeVera-återförsäljare. Det skall verkligen bli kul om hon har tid förståss! Behöver rådfråga lite....

Vad jag också ser fram emot är att träffa min make!! Jo, det låter kanske lite underligt, men han brukar befinna sig några veckor lite då och då i Uppland hos goda vänner, för att om möjligt kunna räcka ut sin hand till lite hjälp vid behov. Det har liksom blivit en slags livsstil på "gamla dar". När man ändå har tid och får vara förhållande vis i form. Det blir ju dess roligare att träffas om man inte alltid är i varandras händer. Så nu skall jag "hämta"hem honom.
Dessutom får barnbarnen ha både mormor och morfar hos sig ett par dagar! Då känner vi oss betydelsefulla!
Nej, nu måste jag gå och tanka magen innan färden mot Kallax och vidare till Arlanda tar sin början. Förresten, eftersom jag alltid bara reser med handbagage kan jag inte få med mig mina oumbärliga Aloevera-produkter. Då måste jag lämna dem i säkerhetskontrollen!!! Men tur har jag, vår dotters familj har upptäckt samma sak som jag! Att de är just, oumbärliga!

Så får det bli! Nu drar jag för att komma tillbaka med nya friska tag. Då blir det full speed med sikte på föreläsningen med Sten Sture Skaldeman, som AKIRUM Din kompetenspartner, arrangerar och där jag verkar som projekstassistent.

Så, tills vidare!

Tjingeling från




18 april 2010

Att vara mamma!


NÄR skall jag sluta oroa mig för mina barn? Det är så sant som det sagt: Att bli förälder är ett livtidsprojekt! Förvisso är våra barn vuxna, ordentligt vuxna! Men näe, det hjälper inte.
När askan från den isländska vulkanen ställde till det för våra luftburna transportmedel, ställde det till sig ännu mera för vår son på marken. Den inställda flygresan, med resultatet att alla tåg och bussresor var totalt fullbokade, och inte en enda hyrbil fanns att tillgå!
Nu fanns det ingen annan utväg än att köra igång det svarta monstret till bil. En stor och tung Chevrolet Blazer. Ingen bil som var tänkt till annat än jakt-och fiskebil, när sonen är hemma för att idka dessa intressen. Han måste ju till jobbet på måndag morgon!
Han är ingen ängslig typ, det har han lämnat till mig!
Det skulle bli en resa på bortåt 11-12 timmar. Efter ca 3 timmar får jag ett telefonsamtal. Jag ser att det är från hans mobil! Det vrider om i magen. O, hemska tanke, VAD har hänt? Jo, där står han med ett haveri, generatorn har skurit!! Söndag eftermiddag! Inga bilföretag är öppna. På en parkeringsplats efter E4:an. Cirka 20 mil från start, 70 mil kvar!!

Här sitter jag, blodtrycket kör upp i höjden, känner jag! Men, jag är fullständigt oförmögen att göra något. Jag vet att han är en sådan person som sällan blir rådlös. Jag kan bara hoppas på det bästa!
Vår käre son Johnny, är en mycket social person. Tack gode Gud för det! Han är enorm på att ställa upp för sina kompisar, som han har många! En sån här gång är det fantastiskt att uppleva att det betalar sig att ställa upp!! Tack Rickard, som har skaffat fram en ersättnings-generator, och har startat de 20 milen för att hjälpa en vän i nöd! Det är rörande! Och lugnande!
Sedan har vi "lillebror", som lever sitt yrkesliv i luften med helikopter. Han har, trots askmoln, varit verksam "ovan där" i helgen. Då blir ju mamma orolig igen!! Men nu har han landat, och allt har gått bra.
Och inte nog med det! Dottern hörde av sig, var inte så pigg. Hade dragits med feber i snart två veckor. Utan att ha övriga symtom, förutom trötthet och aptitlöshet. Skulle tro att det handlar om att vara utarbetad. Beordrad maximal övetid, familj med 3 ganska små barn.
Kan väl knäcka de flesta.
MEN VI BOR SÅ LÅNGT IFRÅN! Om, jag ändå hade kunnat hjälpa!
Så är det att vara förälder! Ibland! Mycket oro. Men väldigt mycket positivt! Älskade barn!
Nu gäller det att försöka lugna ner sig, hoppas på det bästa!
Jag återgår till min syssla med AloeVera, världens i mitt tycke, mest intressanta växt!
Till helgen kommer jag att finnas på minimässa, anordnad av Föreningen Friskvård & Hälsa, där kan alla som vill, komma och prova på behandlingar hos terapeuter, testa mina produkter med mera!
Välkommen!
önskar

13 april 2010

13 April!


En dag att minnas. Fast med sorg i hjärtat. Idag är det 28 år sedan jag miste min ende bror, Kurt-Erik. Han blev bara 39 år när det plötsligt brast ett stort blodkärl i hjärnan. Ibland undrar man hur det gick för de personer som fick överta en del av hans organ. Hur gick det med hans hornhinnor? hans njurar? osv. Kan det vara så att någon fick ett bättre liv på grund av min brors donerade organ. Hoppas det!

Jag är absolut för att donera organ, som jag inte behöver när jag har somnat in för gott. Jag har varit blodgivare i många år, tills det visade sig att jag hade ett något lite förhöjt levervärde. Det visade sig emellertid att det varken beror på sjukdom eller höga intag av alkohol. Beträffande det senare brukar jag skratta åt läkare som skruvar på sig när de skall ställa frågan om hur jag hanterar alkohol. Då brukar jag kontra med att det är nog det som är felet!! Jag har aldrig druckit och kommer aldrig att göra det!

Däremot dricker jag sedan snart sex år AloeVera, mitt livselexir! Efter det har jag bara haft bra värden över lag! Jag mår utmärkt!

Sedan är det ett faktum att AloeVeran har så positiva egenskaper för oss människor. Tänk bara på den fantstiska tandkrämen, som renar utan att ge slipskador! Den har dessutom testats i en stor indisk studie! Värd att testa!

Som jag ser det, beöver vi gå tillbaka till naturliga produkter, mycket mera! Vad världen i dag erbjuder i varuhusens hyllor är, som jag upplever det, mest kemi! Massor med tillsatser av allehanda slag. Det gäller både "livsmedel" och hudvårdsprodukter.

Vad som också är svårt för oss vanliga "fotfolk" är alla dessa undersökningar av allehanda slag, som kommer fram till än det ena, än det andra. Det som är gångbart ena dagen är jättefarligt nästa! Vem skall man tro på?

Är det kanske så att det finns någon gyllene medelväg?

Snart skall jag dock lyssna på en som vet vad man skall äta! Sten Sture Skaldeman, en person med egen erfarenhet! Det skall bli spännande! Tänk att banta bort en hel person! 65 kilo. Bara genom att ändra kosten. Men gäller det alla? Det är frågan.
En annan sak jag upplever just idag är att det verkar vara en riktig otursdag. Jag har varit och införskaffat byggmaterial till inredning av ett loft i stugan. Varför just nu? undrar en vän av ordning. Jo, den skoterkörande sonen är hemma från södern och skulle passa på medan isen ligger. Hur går det då? INTE bra! Det finns som sagt var ingen väg fram och tanken var att slippa lyfta allt i och ur båten. Nu är det bara så att det varma vädret har gjort det nästan omöjligt att köra skoter också. Sonen har en kompis med sig och de sliter hårt. Stackars pojkar! Det är dock sonens högsta önskan, att inreda detta loft!

Hoppas att talet 13 inte bara är oturstal, och att de kommer att lösa uppgiften!

Hörs senare om hur det gick!
Och käre bror, du finns ständigt i vårt minne!

Tjingeling från
AloeVera-Gerd

5 april 2010

Gräsligt, änkligt!


Nu börjar påsken vara helt förbi. Endast ett fåtal timmar kvar. Det börjar kännas ganska tomt. De båda sönerna har startat sina bilresor söderöver. Visserligen har de varit nästan hela helgen i vårt lilla paradis, stugan! Det har spillt över på oss, så vi fått ynnesten att vara hundvakt. Det kan bli så, när vänner besväras med allergier. Själva är vi lyckligt lottade som slipper detta gissel.

Den enda allergi jag har är trätande politiker och andra vuxna! Men det är en annan historia.

Nu är det ju bara så att det inte räcker med att sönerna åkt till sina respektive arbetsorter. I morgon drar även min äkta make iväg söderut. Han skall vara behjälplig vid en bekants byggnation av en "stuga". Bygget har pågått en längre tid och det är ingen speciellt vanlig stuga. Det är fråga om en mycket exklusiv byggnad. Ett energihus! Dessutom lever vi i ett samhälle, där avundsjukan är starkt utbredd, vilket har medfört att en granne har överklagat och överklagat. Bara för att fördröja bygget.

Det har varit för högt, för stort, felplacerat enligt hennes åsikt. Nu, efter ett par års fördröjning har grannen fått ge sig, men det skapar ju förstås inte någon speciellt god stämning i fritidshuskvarteret.

Nu som pensionär och för övrigt tämligen piggelin (han dricker ju förstås Aloe vera), har han tid och dessutom är han av den sorten som behöver ha en uppgift. Det är kanske det allra mest normala att man mår bra av att känna sig behövd. Att få utföra lite uppgifter för andra är belöning nog. Dessutom är vi ju just nu i mittemellanfasen. Snöskottningen börjar vara över och vårbruket med krattning osv är en bit bort. Då passar det att göra ett annat handtag där det behövs.

Själv är jag sysselsatt med mitt stora intresse, Aloe vera! Skall ha lite demonstrationer och delta på en mini-mässa. Det skall bli roligt.

Dessutom kommer jag, nästa vecka, att införskaffa det material, som skall bli inredning av loftet i stugan.

Det kommer att ta både tid och kraft att forsla det över isen på sjön. Hoppas bara att det kommer någon riktigt kall natt, så det fryser till och blir lättare före. Men spännande kommer det att bli. Snart kommer vi att ha ännu mera plats för våra kommande SPA-gäster!
Intresserad? Hör av dig! Då lämnar jag mera information!
Nu planeras det för fullt! Det tokiga är att det blir väldigt svårt att få hjärnan att vila när jag helst borde sova. Jag tränar på det!
Fast just nu i denna stund, skall jag snart inta ryggläge och försöka få några timmar med John Blund, innan jag kommer att skjutsa min käre make till flygplatsen. Sedan blir jag så att säga "gräsänka" i nästan fyra veckor. Fast jag har inga problem att fylla tiden med sysselsättning! Jag är ju dessutom pensionär! Då har de flesta fullt upp!!
Tjingeling från






30 mars 2010

Måne, du gamle vän!


Så har det blivit dags för månadens fullmåne. Kära vänner, kan vi alla hjälpas åt och be vår käre "mångubbe", på vårt allra vänligaste sätt, om att nu vill vi ha mindre nederbörd, tack! Jag ser hur min käre make blir allt mer sliten med all denna snöskottning. Visst är det gnistrande vackert med all denna bländande vita snö, som ligger som ett mjukt täcke överallt. Men det räcker nu, för denna säsong!

Nu vet jag förstås inte hur effektivt det är att tillbedja denna "gubbe", men det går väl alltid att låtsas. Det kostar inget att vara lite barnslig. Kanske det alltid kan roa någon till att dra på mungiporna, och vips har det alstrat en liiiten mängd med goda endorfiner! För tydligen har vetenskapen lyckats utröna att det är mycket viktigt att le och skratta. Det är bevisat att skratt och leenden föder ännu mera skratt. Så kan vi, om vi har tur, få en positiv lavin i rörelse! En skrattlavin!

Nu är det tyvärr så, att jag har aldrig varit speciellt känd för att ha skrattat mig genom livet. Nej, jag tillhör nog den mera "lagoma" skaran, lite lagom allvarlig tillika lagom fundersam. Jag är nog född sådan, men jag jobbar fortfarande på att förbättra mitt anseende inom "gladerskaran".

Nu för tiden är jag ibland ute och pratar om mitt näst största ämne, aloe vera. Det som har gett mig så ofantligt mycket. Förutom att det troligen är världens nyttigaste grönsak, som jag dagligen använder både på in-och utsidan, så träffar jag många trevliga människor. Dessutom har det gett mig en helt ny dimension på livet. Jag har aldrig under mina 28 år på mitt ordinarie arbete, fått så mycket upskattning, som jag de senaste fem åren med aloe vera gett mig!

Sedan är det ju en annan sak vad som betyder allra, allra mest för mig. Naturligtvis är det familjen! Utan den vore jag - inget. När vårt yngsta barnbarn, Ida 7 år, ringde härom dagen och undrade suckande, "kommer du då aldrig, mormor! Jag har längtat så länge!" Då känns det varmt i själen. Tilläggas bör att hon bor hundra mil bort, tyvärr! - Men snart,om fyra veckor får vi kramas! Då skall jag åka till de små och rå om dem i en hel vecka! Härligt!

När jag sedan har laddat mina batterier med barnbarnskramar, kommer jag hem och kör igång planeringen för natur-mini-SPA, som mest troligt kommer att bli av, till att börja med 3-4 juli. Sedan kommer det att ges ett nytt tillfälle i augusti. Är du intresserad? Lämna ett meddelande, så kontaktar jag dig!

Det kommer att handla om att "ladda batterier" i fullständig natur. Det finns inte el. Det finns heller inte väg ända fram, båt eller promenadstig sista biten. Det blir tunnbad/bastu för de som vill. Den som vill kan bada i en riktigt ren sjö! Plus en hel del SPA-aktiviteter. Och - att andas frisk luft!

Hörs snart igen!

Hälsohälsning från AloeVera-Gerd


19 mars 2010

Ett hål i natten?


Ibland blir jag så irriterad på mig själv. Jag har en enorm förmåga att lyckas få mig själv att ligga sömnlös. Många är de nätter jag ibland har stolpat upp för att kolla någon fakta, som jag har legat och undrat över. För tillfället är det ett hål jag grunnar över!

När natten faller på, går min kreativa sida på högvarv! Just för tillfället kretsar funderingarna över ett hål! Jo, det är så att i vår familj är det nog jag som planerar mest för förändringar i byggnader.

I stugan, har vi märkt att det vore bra att göra ett sovloft. Plats finns. Nu var det ju bara det att vi skall ha en trappa. Hur och var placerar vi den bäst? Vi skall alltså ta upp ett hål i taket. Hur blir bästa lösningen men schaktet?

Ja, herre min! Detta kan jag ligga och fundera över på nätterna! Hur skall jag bli kvitt tanken? Jag kan ju ändå inte göra något nu! Stugan ligger utanför allfarvägar, utan bilväg. Antingen måste allt materiel tas dit via skoter eller i båt. Vi får väl se hur det går i fortsättningen. OM det blir något loft över huvud taget! Det kanske blir som kejsarens nya kläder......Men jag vill, jag vill!

Nåja, det som trots allt är viktigast, är ju att jag på något sätt kommer bort från dessa vaknätter. Jag lyssnade på en förträfflig föreläsare och läkare, vid namn Nisse Simonsson, som satte skräck i mig eftersom han verkligen betonade att en sömnskuld måste återbetalas!! Oj, i det fallet kommer jag kanske att gå i konkurs! Sömnkonkurs! - Kanske det inte är lika lätt att starta på nytt efter en sådan?

Nej, jag mår trots allt riktigt bra. Jag har sedan ett antal år druckit mitt livselixir, aloe vera. Det gäller att tillföra kroppen vad den behöver, en av världens nyttigaste grönsaker! Min dotter och måg uppger också att de klarar sig med någon timmes mindre sömn per natt, sedan de började dricka aloe vera. Dessutom kanske det har betydelse att vi har klarat oss från allehanda förkylningar och liknade sedan dess. Att dra på sig ständiga förkylningar, kan suga musten ur vem som helst.

Nu framöver, kanske det trots allt blir ett hål i taket!! Jag tänker nämligen erbjuda behövande personer att komma och njuta av den fantastiska miljön som erbjuds vid stugan, så det skall finnas plats för de som önskar komma till vårt "natur-mini-spa" Håll utkik längre fram i vår!

Så, tills vidare planerar jag på loftet. "Hoppas inga obehöriga tomtar kommer dit!"

Tjingeling från

AloeVera-Gerd

10 mars 2010

Livspussel

Idag ringde min dotter och frågade om jag kommer att vara mycket upptagen nästa vecka. Tyvärr, så är det så. Det är nämligen så att vår svärson, våra barnbarns pappa och tillika vår dotters man, måste åka iväg till USA på tjänsteresa några dagar. Himmel!! Att vi skall bo så långt från varandra. Det är inte lätt att få livspusslet att gå ihop, för de som har småbarn att ta ansvar för.
Dessutom har alla på vår dotters jobb blivit beordrade att arbeta max övertid under mars månad, 32 timmar! Varför skall vi bo så långt borta?? Det känns så frustrerande att inte kunna ställa upp, men jag kan heller inte lämna mina åtagande och bara sticka iväg. Mitt hjärta blöder!

Jag kan inte föreställa mig hur situationen är för de ensamstående föräldrarna, som alltid och hela tiden har ansvar för familjens vardag.

För vår dotters familj blir det en veckas pussel. De är ändå väldigt förskonade i övrigt. De tre barnen har i stort sett aldrig varit sjuka. De har alltså aldrig, på snart tolv år, behövt utnyttja VAB-dagar!! Detta är nog ganska unikt, skulle jag tro. Men det kanske har någon liten betydelse att de inmundigar livets elexir varje dag! Det är ju förståss en ynnest att i vardagen ha det så pass förspännt. Fast man blir bortskämd.

Mina tankar och minnen skickas ju snabbt tillbaka i tiden ca 30-35 år. Hur var det då? Ja, det gick ju att leva på en lön då, om än knappt. Jag var hemma med barnen i tolv år. Makens hopplösa arbetstider gjorde det omöjligt att kombinera med barnomsorg.

För övrigt vet jag inte om jag håller med om att det alltid är bäst för barnen att befinna sig i stora grupper inom barnomsorgen. Jag kan inte tro att våra barn blev understimulerade under sin uppväxt. De har vuxit upp till "självgående" individer. Alla har arbeten och klarar sig fint.

Idag gäller helt andra premisser. Jag gick ut i arbetslivet när barnen var i skolåldern och hann jobba i massor av år. Nu, som småföretagande halvtidspensionär, får jag bara njuta av livet, trots att det skiljer 100 mil till våra barnbarn. Drömmen är ju förståss att något intressant jobb skulle dyka upp för vår dotter och hennes man, här i närheten. Jag vet att de gärna byter bostadsort också. För att inte tala om de små! - Vi håller tummarna att det kommer att behövas någon geokemist i Norrbotten!

Det går bara att hoppas!

Tjingeling!

från


28 februari 2010

Lisa! var är du?

I dagens fantastiska dataålder kan vi ju som sagt var klara av det mesta. Men, jag fixar inte en uppgift. Att få kontakt med en person, som tidigare sökt mig. Jag vet inte vem personen är, eller vad hennes ärende är. Jag vet bara ett namn. Och en mail-adress. Det skulle vara väldigt intressant om Lisa kunde höra av sig och berätta sitt ärende. Jag måste erkänna att jag blir lite nyfiken. Fantasin skenar lätt iväg, tänk om det är någon jag tidigare träffat. Eller om det är någon som behöver min hjälp. Eller kanske någon som vill hjälpa mig!

Jag måste nog försöka uttömma lite fler resurser på mitt detektivjobb. Tänk, jag gamla människan, som detektiv! Jag vet inte så mycket i ämnet, men jag förstår att det gäller att lägga pussel. Jag har alltid fascinerats av kriminalare, som verkligen måste lägga pussel. Jag har också förstått att det inte ens är tänkbart att begå något olagligt utan att bli upptäckt. Därför är jag en otroligt rättskaffens person.

Jag måste få skryta med att jag faktiskt aldrig har fått någon bot, ens för fortkörning! Detta trots att jag innehaft körkort sedan 1963! Och kör relativt mycket bil! Jag känner stolthet!

För övrigt går tankarna vidare på min planering på det eventuella natur-SPA, som jag har fått i min hjärna. Idag, när vi var till den tilltänkta platsen, började genast tankarna vindla runt. Hur upplägget skulle kunna tänkas bli? Hur många man kan ta emot åt gången? Vad man kan tänka sig för mat osv. Framtiden får utvisa och hur intresset blir. Spännande!

Men en sak är väldigt säker! Det är att det gäller enkelhet! Naturlighet! Och mina fantastiska naturprodukter!

Så är dagsläget, jag kommer att komma tillbaka i ämnet! Var så säker. Fast först står en massa annat trevlig på programmet, med föreläsning , jobb med föreningen, som har årsmöte om tre veckor. Sedan rullar det på med en hel del trevliga saker.
Att syssla med att få människor att må så bra som möjligt, det är spännande! Prova! Jag vet inte hur jag skall få tid att bli pensionär på riktigt. Men det löser sig, sa han som........

Men nu åter till Lisa! Var är du? - Hör av dig!

Tjingeling!

från

AloeVera-Gerd

17 februari 2010

I väntans tider!

Ja, det låter lite konstigt. Men lite så känns det. När nu alla barnen är utflugna sedan länge, dessutom långt bort, alla. Nu kommer minstingen, nåja han har hunnit att närma sig nedre medelåldern vid det här laget, hem för att få njuta av vårt härliga vinterklimat. Visserligen kommer väl kylan att nypa i näsan. Men det verkar som att han börjar ledsna på klimatet i mellansverige, när vädret för det mesta sätter förhinder för arbetsuppgiftena.

Nu är tanken att få ta sig fram på snön med snöskoter. Koppla av i stugan tillsammans med gamla, goda vänner och slippa tänka på eventuell nedisning av rotorblad....

Jag önskar att tiden här uppe i "hemtrakterna" kommer att bli så bra som möjligt. För mig kommer nog de gamla curling-takterna att dyka upp, tror jag. De var inte uttalade på den tiden.... Samtidigt är det roligt att kunna ställa upp och hjälpa till när man får chansen.

Vad jag har lovat är att åka till stugan och "förvärma". Det finns nämligen ingen elektricitet där!

Sedan behövs det ju lite transport av mat och dylikt.

Därefter dröjer det bara en vecka till så kommer nästa son och avlöser sin lillebror.


Så, visst går vi i väntans tider!! - Men, vi får vänta till sommaren på barnbarnen. Längtar!

Under tiden måste även vardagen fungera. Jag glömmer inte mina kunder. Viktigt! Även förberedelsen med föreläsningen FÄRG-En nyckel till framgång!?


Riktigt varma vinterhälsningar

från



3 februari 2010

Har gasen hakat upp sig?

Men, hur tiden rusar! Jag tyckte att jag nyss skrivit en blogg, men så ser jag att det redan rusat två veckor! Är det för att jag befinner mig i " nedförsbacke", som tiden går så rasande fort? Det brukar ju sägas att när man passerat krönet, även i livet, blir det snabbare resa utför...Jag vet inte, men egentligen känns det inte så.
Jag kanske känner mig bättre till mods idag, när jag styr över min dag helt själv, än när jag var styrd av ett jobb, som egentligen inte passade mig, enligt min känsla. Det var inte lätt, när det inte på något sätt gick att påverka sin arbetssituation.

Idag fyller jag min dag med jobb, som jag själv väljer. Jag märker att efterfrågan på "mina" hälsoprodukter, ökar vecka för vecka. Det är helt klart, att bästa reklamen är nöjda kunder, alltså, "mun-till-mun-metoden". Jag blir väldigt glad när jag hör vilken hjälp mina kunder har fått på grund av rena, färska aloevera-produkter.

Dessutom känns det för mig, som oberoende återförsäljare, väldigt tryggt att kunna erbjuda mina kunder tre månaders prova-på garanti! Vilket innebär att ingen någonsin kan känna sig lurad. OM jag hade haft tvivelaktiga produkter, skulle alldeles säkert inte företaget överlevt idag!!

Jag hoppas att det blir ännu fler som deltar i månadstävlingen, som därigenom har chansen att vinna högklassiga produkter.

Eftersom jag brinner för att alla mina medmänniskor skall må bra engagerar jag mig även tillsammans med Christina i företaget Kompetensfokus , som arrangerar föreläsningar i "Hälsans tecken".

Nu närmast i tur står en föreläsning på tur som heter Färg- en nyckel till framgång!?

Alla hjärtligt välkomna!

För övrigt verkar det som att våra vädergudar kommer att hålla oss sysselsatta ännu ett tag. Snöskottning är det för dagen mest aktuella motionssättet.

Så, skotta på! så hörs vi senare!

Kramar från
AloeVera-Gerd

20 januari 2010

Nöjd!?

Nu sitter jag här och tänker tillbaka.... På en ganska kort tid tillbaka. När jag senast skrev,var jag på väg bort. Nu är jag åter hemma och tänker tillbaka. Det blev en mycket trevlig resa. En upplevlse med Knutmasso. Sedan musikalen "Hairspray". En fartfylld upplevelse, med sång och dans. Härligt med lite "brake" i tillvaron. Men innerst i mig spirade en liten strimma av nervositet. Jag hade nämligen ett uppdrag att uträtta när jag kom hem. Nu är det uppdraget utfört och jag känner mig väldigt nöjd. Ibland kan jag inte fatta att jag vågar.....Aldrig i min vildaste fantasi, hade jag trott att jag skulle våga stå framför en massa åhörare och prata! - Det har alltid varit min fasa. Men brinner man för något, kan man uträtta det ofattbara. Det är tydligen aldrig för sent att komma över fasor!

Sedan har jag allvarligt reflekterat över en annan sak, som ligger långt ifrån min vardag! Eftersom debatterna går höga i väntan på årets val i september, har jag "tvingats" se och höra i media, en del "tjafs"! - Jag blir så ledsen och besviken på all denna "pajkastning". Jag kan inte förstå hur vuxna människor måste ösa "galla" över varandra. Hur kan man tro att det främjar något? Skall inte vi vuxna försöka vara förebilder? Vad jag förstår främjar detta bara att det blir fler "soffliggare". Alla har säkert en hel del bra ideér och en del sämre. Jag blir bara såååå less på dessa sandlådefasoner.

Nej, jag tycker att det är dags att vi börjar införa vänliga veckan, varje vecka - och dag! Tänk vad det vore trevligt om vi kunde le lite mer mot varandra!
Nu när dagarna blir allt ljusare och vårvintern närmar sig, blir de flesta lite lättare till sinnes. Då hoppas man att vi kan och orkar mobilisera lite mera fördragsamhet. Lev efter devisen: Var mot dina medmänniskor, som du vill att de skall vara mot dig!
Nu kanske jag får ha en framtidsönskan att världen utanför kommer att bli så vänlig det bara går.
Förbjud jantelagen, le mot varandra och - drick aloe vera! För det finns en annan devis som lyder: ovanför en välmående mage, sitter ett glatt huvud!

Ha det riktigt bra, le och skratta, så blir världen myyycket trevligare!!

önskar AloeVera-Gerd

10 januari 2010

Lyckligt lottad?

IDAG har jag hälsat på en god vän och det var trevligt. Hon behövde få påfyllning av en fantastisk undergörare. - Men, ibland får man känna sig lyckligt lottad.

Min gode vän, som bor ensam i en fin villa, hade råkat ut för det förfärliga att avloppet hade frusit! - Dessutom att toa-stolen läckte! Den stackars väninnan hade fått ösa sina golvbrunnar varje halvtimme i två dygn! På helger är det inte lätt att få hjälp, om man inte kan punga ut med de summor det innebär. Nu håller jag tummarna för min vän att hon får hjälp i morgon och att det inte blir alltför dyrt!

Jag är dessutom lyckligt lottad, eftersom jag får resa bort i morgon bitti. Jag ser fram mot en trevlig vecka med Knutmasso på onsdag. Umgås med vänner och bekanta, hela veckan. Avsluta veckan med Hairspray på China-teatern.

Mina vänner kan dock inte förstå, att jag kan resa bort en vecka och klara mig med endast handbagage. Det är en vanesak! I regel packar man med sig en väldig massa onödiga pinaler. Det gör inte jag.

Efter att jag nu fått känna mig nöjd i min egen situation, måste jag bara få "spy lite galla" på vårt "fantastiska" Postverk. Det är ju så att jag jobbar med Aloe vera-produkter. Jag hade lagt en order och betalat massor i frakt för ett ganska litet paket.

Paketet levererades som företags-paket, vid dörren. Vad tror ni det var inuti? Jo, is-klampar!! - Helt osäljbara produkter. Posten har inget ansvar för hur paketen fraktas. Det finns numera inget i deras värld som heter "frostfri transport". Så, varning alla som behöver skicka sådant, som inte tål frost. Anlita inte Posten!

Och alla mina kunder: Hoppas på mildare väder så jag vågar beställa hem mera när lagret sinar.

Kanske jag inte hör av mig förrän jag kommer hem. Det är risk för "fullspäckat"!


Då jag kommer hem blir det jobb med ett föreläsningsprojekt i KOMPETENSFOKUS - Den 18 mars, kl. 19.00 föreläser Monika Palo i Landstingets Sessionssal i Luleå. Föreläsningens namn är FÄRG - En nyckel till framgång!?
Välkommen att boka biljetter!

Varma hälsningar från

AloeVera-Gerd

6 januari 2010

Siktat i sommar-kikaren

Så var det dax igen att pränta ner några rader. Nytt år - hmmm, vad kommer det att bära med sig? Jag inleder i alla fall med en snuva - utan knorr!

Dessvärre kom sönerna hem med en "finlands-hosta". De hade nämligen blivit krassliga efter en finlandstur. Tack och lov brukar jag inte bli så förfärligt dålig, när det är förkylningar på gång. Inte feber och sängläge, om jag säger så. Inte de senaste fem åren i alla fall. Kan det bero på att jag inmundigar nyttigheter som aloe vera nu för tiden? Lite krax måste man väl ändå utstå, så man inte glömmer hur det var...

Men under tiden jag håller mig inomhus i detta bistra klimat, för att inte reta luftrören mer än nödvändigt, finns tid för tankar och drömmar. Just nu, när inte vädret är så passande för stugliv, drömmer jag mig ofta dit. I den drömmen, som jag går och funderar på och som jag kommer att återkomma till och delge alla så småningom, kommer det att finnas en del erbjudanden.

Närmare i tiden finns en del trevliga saker på gång. Skall besöka vår huvudstad, för att avnjuta en teater, "Hair-spray". Då lär det bli mycket skratt! Det är nyttigt!

Sedan är jag i full gång med planering för mitt besök på en gymnasieskola i länet, där jag skall berätta allt jag vet om den fantastiska växten aloe vera. Mycket intressant att få bli inbjuden till vårdlinjen! Ögonen börjar allt mer öppnas för hur vi själva kan påverka vår hälsa.

Sedan hoppas jag på ljuset! Längtar tills vi får vår fantastiska vårvinter, när solen strålar mot den gnistrande snön. Hoppas på skaren, då det går bra att åka skidor var som helst. Eller sätta sig vid en lägereld med grillpinnen med nå´t gott på. Ja - drömmarna är många. Det är delvis på dessa man lever.

Men nu skall jag först och främst kurera min snuva, så jag tar mig till stora staden och kommer iväg på vår efterlängtade teater. Så hörs vi framöver!

Tjingeling från
AloeVera-Gerd
Related Posts with Thumbnails