Vilka dagar vi fått här i oktober. Rena sommaren, när vi vanligtvis brukar ha fått smaka på ett och annat snöväder. Det är inte utan att det känns lättare att inse att vi faktiskt är på väg in i mörkaste mörkret. För egentligen finns det inget så svart som höstkvällar/nätter.
Som jag skrev förra veckan, skulle vi tillbringa helgen i stugan med bland annat tranbärsplockning. Jo, det gjorde vi. Vi hade en riktigt härlig helg. För våra gäster var det premiär att plocka tranbär. Men uppskattat. De upplevde det väldigt avstressande. Man ränner inte runt på samma sätt som vid lingonskörd. Dock gäller det att ha ögonen på skaft! Ibland ligger de rackarna, bären alltså, nerkrupna i mossan, knappt synliga för ögat. Fast det blir aldrig så stora mängder, som andra bär.
Nu var det ju så att det inte bara var det vi sysslade med. Under tiden vi befann oss ute i terrängen med våra näsor nästan i mossan, brann en ordentlig brasa i kaminen i badtunnan. När vi kom tillbaka från plocket, den obligatoriska köttsoppan var uppäten och mörkret fallit, var det snart dags att krypa ner i det 40-gradiga badvattnet. Det hade börjat blåsa lite lätt och en markant temperaturskillnad kändes.
Det är lika fascinerande varje gång man sitter där under stjärnorna. Vilka mängder! Vädret var klart, så det syntes miljoners stjärnor och möjligen massor, massor av satelliter av allehanda slag. De passerar tämligen snabbt. Ett och annat flygplan passerade oss också. Månne någon såg oss? Knappast!
Vi känner oss verkligen previligierade, som har denna möjlighet till rekreation. Tänk att ha en sådan enkel "bostad" där vi har möjlighet att bara ta ett par steg och så är vi ute i bärskogen! Jag brukar ibland tänka på att vi inte har några bekvämligheter där, såsom väg, elektricitet, rinnande vatten och WC. Men det kanske är just det som är så avstressande? Ingen TV, som fångar vårt intresse, utan vi umgås.
Ibland brukar jag tänka på hur våra förfäder, de så kallade nybyggarna hade det. Om vi jämför deras bostäder med vår stuga, tror jag nog att de skulle ansett vårt lilla "pörte" som ett slott. Fast allt är ju relativt. Dock tror jag att vi människor i vår stressade tid, behöver varva ner och komma närmare naturen. Det ger lite bränsle till vårt välbefinnande.
Nu vandrar vi vidare in i höstmörkret. Dagarna blir allt kortare. Jag kan bara hoppas att hösten och vintern snabbt passerar, så vi får njuta av vår fantastiska vårvinter. Den betyder åter liv! Fast innan dess, blir det väl säkert en och annan rapport om allt och inget!
Närmaste arrangemanget blir Hälsomässan i Kalix, 16-17 oktober. Välkommen! Där kommer jag att erbjuda till försäljning, världens bästa Aloe vera-produkter av allra högsta kvalitet!
Där kommer jag att samarbeta med mina vänner i T.I.D ! Klicka får du se vad det är!
Så tills nästa gång! Tjingeling!
Som jag skrev förra veckan, skulle vi tillbringa helgen i stugan med bland annat tranbärsplockning. Jo, det gjorde vi. Vi hade en riktigt härlig helg. För våra gäster var det premiär att plocka tranbär. Men uppskattat. De upplevde det väldigt avstressande. Man ränner inte runt på samma sätt som vid lingonskörd. Dock gäller det att ha ögonen på skaft! Ibland ligger de rackarna, bären alltså, nerkrupna i mossan, knappt synliga för ögat. Fast det blir aldrig så stora mängder, som andra bär.
Nu var det ju så att det inte bara var det vi sysslade med. Under tiden vi befann oss ute i terrängen med våra näsor nästan i mossan, brann en ordentlig brasa i kaminen i badtunnan. När vi kom tillbaka från plocket, den obligatoriska köttsoppan var uppäten och mörkret fallit, var det snart dags att krypa ner i det 40-gradiga badvattnet. Det hade börjat blåsa lite lätt och en markant temperaturskillnad kändes.
Det är lika fascinerande varje gång man sitter där under stjärnorna. Vilka mängder! Vädret var klart, så det syntes miljoners stjärnor och möjligen massor, massor av satelliter av allehanda slag. De passerar tämligen snabbt. Ett och annat flygplan passerade oss också. Månne någon såg oss? Knappast!
Vi känner oss verkligen previligierade, som har denna möjlighet till rekreation. Tänk att ha en sådan enkel "bostad" där vi har möjlighet att bara ta ett par steg och så är vi ute i bärskogen! Jag brukar ibland tänka på att vi inte har några bekvämligheter där, såsom väg, elektricitet, rinnande vatten och WC. Men det kanske är just det som är så avstressande? Ingen TV, som fångar vårt intresse, utan vi umgås.
Ibland brukar jag tänka på hur våra förfäder, de så kallade nybyggarna hade det. Om vi jämför deras bostäder med vår stuga, tror jag nog att de skulle ansett vårt lilla "pörte" som ett slott. Fast allt är ju relativt. Dock tror jag att vi människor i vår stressade tid, behöver varva ner och komma närmare naturen. Det ger lite bränsle till vårt välbefinnande.
Nu vandrar vi vidare in i höstmörkret. Dagarna blir allt kortare. Jag kan bara hoppas att hösten och vintern snabbt passerar, så vi får njuta av vår fantastiska vårvinter. Den betyder åter liv! Fast innan dess, blir det väl säkert en och annan rapport om allt och inget!
Närmaste arrangemanget blir Hälsomässan i Kalix, 16-17 oktober. Välkommen! Där kommer jag att erbjuda till försäljning, världens bästa Aloe vera-produkter av allra högsta kvalitet!
Där kommer jag att samarbeta med mina vänner i T.I.D ! Klicka får du se vad det är!
Så tills nästa gång! Tjingeling!
från
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar