NÄR skall jag sluta oroa mig för mina barn? Det är så sant som det sagt: Att bli förälder är ett livtidsprojekt! Förvisso är våra barn vuxna, ordentligt vuxna! Men näe, det hjälper inte.
När askan från den isländska vulkanen ställde till det för våra luftburna transportmedel, ställde det till sig ännu mera för vår son på marken. Den inställda flygresan, med resultatet att alla tåg och bussresor var totalt fullbokade, och inte en enda hyrbil fanns att tillgå!
Nu fanns det ingen annan utväg än att köra igång det svarta monstret till bil. En stor och tung Chevrolet Blazer. Ingen bil som var tänkt till annat än jakt-och fiskebil, när sonen är hemma för att idka dessa intressen. Han måste ju till jobbet på måndag morgon!
Han är ingen ängslig typ, det har han lämnat till mig!
Det skulle bli en resa på bortåt 11-12 timmar. Efter ca 3 timmar får jag ett telefonsamtal. Jag ser att det är från hans mobil! Det vrider om i magen. O, hemska tanke, VAD har hänt? Jo, där står han med ett haveri, generatorn har skurit!! Söndag eftermiddag! Inga bilföretag är öppna. På en parkeringsplats efter E4:an. Cirka 20 mil från start, 70 mil kvar!!
Här sitter jag, blodtrycket kör upp i höjden, känner jag! Men, jag är fullständigt oförmögen att göra något. Jag vet att han är en sådan person som sällan blir rådlös. Jag kan bara hoppas på det bästa!
Vår käre son Johnny, är en mycket social person. Tack gode Gud för det! Han är enorm på att ställa upp för sina kompisar, som han har många! En sån här gång är det fantastiskt att uppleva att det betalar sig att ställa upp!! Tack Rickard, som har skaffat fram en ersättnings-generator, och har startat de 20 milen för att hjälpa en vän i nöd! Det är rörande! Och lugnande!
Sedan har vi "lillebror", som lever sitt yrkesliv i luften med helikopter. Han har, trots askmoln, varit verksam "ovan där" i helgen. Då blir ju mamma orolig igen!! Men nu har han landat, och allt har gått bra.
Och inte nog med det! Dottern hörde av sig, var inte så pigg. Hade dragits med feber i snart två veckor. Utan att ha övriga symtom, förutom trötthet och aptitlöshet. Skulle tro att det handlar om att vara utarbetad. Beordrad maximal övetid, familj med 3 ganska små barn.
Kan väl knäcka de flesta.
MEN VI BOR SÅ LÅNGT IFRÅN! Om, jag ändå hade kunnat hjälpa!
Så är det att vara förälder! Ibland! Mycket oro. Men väldigt mycket positivt! Älskade barn!
Nu gäller det att försöka lugna ner sig, hoppas på det bästa!
Jag återgår till min syssla med AloeVera, världens i mitt tycke, mest intressanta växt!
Till helgen kommer jag att finnas på minimässa, anordnad av Föreningen Friskvård & Hälsa, där kan alla som vill, komma och prova på behandlingar hos terapeuter, testa mina produkter med mera!
Välkommen!
önskar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar